mammamelie

Nu i påskhelgen har vi haft besök av mina föräldrar. Mina fantastiska, underbara föräldrar. Och jag har, när jag har fått lite (mycket) hjälp hemmavid, kunnat göra sådant som jag enbart sporadiskt får möjlighet/tid till annars. Träning, tid för eftertanke, livsfilosoferande med mamma, lite shopping... Framför allt kanske det handlar om tid för eftertanke, reflektera över vad som händer just nu. När jag envisas med att somna jämte sonen i snitt 5 dagar av 7 i veckan, så får jag ingen vaken tid för mig själv. Jag är mammamelie all tid jag är hemma. Även om sonen kan leka själv, så är hjärnkontoret alert för att kolla så han inte hittar på ngt bus, eller upptaget med att försöka aktivera honom. I helgen har jag alltså fått tid till att vara bara Amelie också. I härligt sällskap av familjen, god mat och strålande sol. Missförstå mig rätt. Jag behöver inte vara iväg från sonen för att känna att jag får återhämtningstid, men att någon/några andra har koll på honom, att jag inte behöver vara den som har stenkoll hela tiden...Tick tick tick, energikontot tickar upp för att räcka ända till semestern i blekinge om 2 månader. kärlek till min familj <3